Skadat gravfält nära Taxinge. Skadedokumentation inom RAÄ Taxinge 14:1, Nykvarns kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:1
Arkeologistik AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län, genomfört en skadedokumentation på gravfält RAÄ Taxinge 14:1 under en dag i december 2016. Grävda gropar kunde ses i två gravanläggningar (objekt 1-2).
Objekt 1 hade den grövsta skadan; en 1,8 x 1,6 meter stor grop med uppgrävd jordfyllning och stenar från kärnröset längs gropens kanter. I botten kan ett brandlager ses.
Objekt 2 hade en ca 1 meter stor och 0,2 meter djup grop. Gropen verkar vara delvis igenfylld.
Rapport 2017:2
Skadade stensträngar samt boplats vid Toland. Skadedokumentation inom RAÄ Fresta 108:1-3, Upplands Väsby kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:2
Arkeologistik AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län, genomfört en besiktning och skadedokumentation inom RAÄ Fresta 108:1-3 under en dag i december 2016. Fornlämningarna, som utgörs av ett stensträngssystem och en boplatsyta med terrasseringar, har skadats i samband med en skogsavverkning. Vid arbetet har man på flera ställen kört med maskin över stensträngarna varvid enstaka stenar har krossats och/eller rubbats ur sina lägen. Även inom boplatsytan finns körskador bl.a. på ett par av terrasserna. En stor del av ytorna är dolda under granris, avverkningsspill och enstaka timmer.
Rapport 2017:3
7000 år gamla spår. Stenålder i Tumba. Arkeologisk undersökning av stenåldersboplatsen RAÄ Botkyrka 733 inom fastigheten Lindhov 15:34, Botkyrka socken och kommun, Södermanland.
Länk: Rapport 2017:3
Arkeologistik AB har under augusti och september 2015 genomfört en arkeologisk undersökning av en ca 1750 kvm stor mesolitisk boplats (Botkyrka 733) nära Tumba på Södertörn. Undersökningsytan låg ca 46-50 meter över havet, direkt intill en byggarbetsplats. En arbetsväg hade anlagts genom fornlämningen. Vägen ledde till stora dumphögar av sand och lera i direkt anslutning till stenåldersytan. Byggets maskiner nyttjade körvägen under hela undersökningsperioden varför den inte kunde undersökas (sannolikt fanns inget kvar under vägsträckningen). Även den sydvästra delen av boplatsen var påverkad eftersom den, vid något tillfälle, fungerat som sandtäkt. Man kan därför idag inte veta boplatsens ursprungliga storlek.
En stor mängd stenmaterial framkom vid maskinavbaningen och rutgrävningen (bl.a. kvarts, kvartsit och grönsten). Provrutor fördelades över ytan och förtätningar gjordes utifrån fyndtäthet och fördelningen av anläggningar. Sju större fyndkoncentrationer kunde ses vilka tolkades vara slagplatser och ytor för redskapstillverkning. Ett flertal anläggningar som kunde relateras till matlagning (härdpallar, härdar och en kokgrop) påträffades på den norra delen. Utöver detta fanns två stolphål och en hydda. De föremål som kunde identifieras var en slipsten, kärnor, pilspetsar, en mejsel, en kniv, avslag, mikrospån mm.
Med hjälp av 14C-analyserade anläggningar kunde stenåldersboplatsen dateras till mellan 5320 och 4940 BC. En härd daterades dock till bronsålder (750 BC - 400 BC) men då inga fynd eller andra anläggningar kunde visa på fler aktiviteter från bronsålder bedömdes anläggningen vara en solitär i omgivningen.
Rapport 2017:4
Eriksbergs industriområde. Arkeologisk undersökning (schaktkontroll) inom RAÄ Botkyrka 108:3, fastigheten Linghov 15:24, Botkyrka kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:4
Arkeologistik AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län, genomfört en schaktövervakning inom boplatsen Botkyrka 108:3 under tre dagar i januari 2017. Det visade sig att hela sträckan, vid ett tidigare skede, blivit omgrävt varför ingen av intresse nu kunde påvisas.
Rapport 2017:5
Gravar, boplats och stensträng i Hacksta - Ådalen. Arkeologisk förundersökning av del av fornlämning Össeby-Garn 68, 249:1-2, 350-352 och Vada 27:1 i Össeby-Garn och Vada socknar, Vallentuna kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:5
Flera lämningar hade blivit utsatta för åverkan i samband med ett släntningsarbete intill en bilväg varför en skadedokumentation utfördes år 2014. Därefter beslutade länsstyrelsen i Stockholm att lämningarnas påverkade delar nu skulle genomgå en arkeologisk förundersökning.
Berörda lämningar var Össeby-Garn 68, 249:1-2, 350-352 och Vada 27:1, samtliga i Vallentuna kommun. Össeby-Garn 249:1-2, 350, 351 och 352: inför förundersökningen hade det dokumenterats att ett stolphål, två stensättningar (Össeby-Garn 350 och 351) samt ett skärvstenslager (Össeby-Garn 352) hade skadats. Vid förundersökningens rensning av släntkanten kunde dock ytterligare ett kulturlager påvisas samt delar av en tidigare okänd stensträng. Stolphålet bedömdes efter undersökning vara en modern anläggning (till ledningsstolpe). De båda stensättningarna tolkades efter undersökning inte utgöra gravar utan istället vara röjningssten från bl.a. vägarbete. Det nypåträffade kulturlagret innehöll fynd, (bla brända djurben och keramik) och daterades med 14C-metoden till romersk järnålder. Lagret låg delvis under, men även mot den nypåträffade stensträngen varför de bedöms ha varit i bruk ungefär samtidigt. Kulturlagret bedöms utgöra en del av Össeby-Garn 352. Skärvstenslagret var beläget under stenträngen och bör vara något äldre. Össeby-Garn 68 och Vada 27:1: inför förundersökningen hade det dokumenterats att en härd och två större stensättningar skadats av släntningsarbetet. I samband med förundersökningens etapp 1 genomfördes ett möte i fält med Länsstyrelsen. Det kunde konstateras att de två gravarna var till större delen intakta och kunde kvarligga. Den utpekade härden visade sig vara en förstörd mindre grav. De större stensättningarna var belägna inom Vada 27:1 medan den mindre var belägen på andra sidan vägen, inom det åkergärde som rymmer det delundersökta gravfältet Össeby-Garn 68. Detta medförde att den mindre graven knöts till Össeby-Garn 68. Den mindre graven var kraftigt förstörd varför de delar som låg i dikesslänten undersöktes och togs bort. Graven innehöll enstaka brända ben efter en ung vuxen individ. Utifrån de tidigare undersökta gravarna görs bedömningen att den nu aktuella anläggningen bör knytas till romersk järnålder.
Rapport 2017:6
En stensättning och ett stensträngssystem i Norrsunda. Arkeologisk undersökning, RAÄ Norrsunda 159:1 respektive RAÄ Norrsunda 15:1, Märsta 21:55, Sigtuna kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:6
Arkeologistik har i enlighet med ett beslut av Länsstyrelsen i Stockholm genomfört arkeologiska undersökningar av en stensättning och ett stensträngssystem (RAÄ Norrsunda 159:1 resp. Norrsunda 15:1) inom en obebyggd industrifastighet i Märsta arbetsområde i Sigtuna kommun. Orsaken till undersökningarna var att kommunen planerar att exploatera fastigheten enligt gällande detaljplan. Undersökningarna, som genomfördes i slutet av juni och början av juli 2015, bekostades av Sigtuna kommun.
Området för fornlämningarna utgjordes innan industriområdets utbyggnad av ett skogsområde på gränsen mellan Norrsunda och Husby-Ärlinghundra socknar. Stensättningen, som var något oregelbunden och gropig på grund av sentida störningar, sannolikt uppkomna i samband med militärövningar i området, var knappt 5 meter i diameter och 0,5 meter hög och hade en delvis bevarad kantkedja. Fyllningen utgjordes av en två- till treskiktad stenpackning och mo. Ytligt i fyllningen framkom patronhylsor på flera platser. Ingen gravgömma eller andra fynd påträffades. Stensättningen bedöms utifrån utseende och läge ha anlagts under äldre järnålder.
Sydväst om stensättningen fanns rester efter ett stensträngssystem som tidigare delvis har sträckt sig in på en angränsande fastighet i söder, men som i dessa delar undersöktes och togs bort 2012. Stensträngssystemet visades vid undersökningen ha anlagts under yngre romersk järnålder. De kvarliggande delarna av systemet utgjordes av två separata stensträngar. Den västra av stensträngarna bestod av två avsnitt vilka åtskiljdes av en ca 2 meter bred öppning. I väster var stensträngen bortgrävd i samband med tidigare industribebyggelse, medan den östra änden undersöktes och togs bort 2012. Vid den nu utförda undersökningen avtorvades delar av det västra partiet varvid en välmurad avslutning vid öppningen mellan de två avsnitten framträdde. Den murade änden antyder att öppningen är ursprunglig och troligen har rymt någon form av grind. Stensträngen var i det undersökta partiet ca 2 meter bred och bestod av två rader med tätt lagda 0,4 – 0,7 meter stora stenar med en fyllning av mindre stenar dem emellan. Vid undersökningen framkom diverse sentida föremålstyper i torven som täckte stensträngen, men inga fynd i övrigt.
Den östra hägnaden antogs inledningsvis att utgöras av två separata stensträngar, men visades vid undersökningen bestå av en ca 84 meter (ursprungligen ca 90 meter) lång sammanhängande stensträng som inramade en ca 30 x 20 meter (NNÖ-SSV) stor, närmast plan och med undantag för enstaka större stenar, stenfri yta. Hägnadens ändar anslöt till en berghäll i söder. Den hägnade ytan antas ha utgjort en odlingsyta. Tre partier av stensträngen torvades av och schakt togs upp både innanför och utanför hägnaden. Inom den hägnade ytan fanns ett decimetertjockt grått till gråsvart jordlager, medan jordmånen utanför hägnaden bestod av ett ca 5 centimeter tjockt gråbrunt till rödbrunt molager. Jordprover samlades in från odlingsytan för att genom markkemiska analyser och makrofossil försöka klargöra om ytan hade odlats. Som referens togs prover även utanför hägnaden. Resultaten av den kemiska analysen gav dock inga tydliga indikationer på en stallgödslad matjord, möjligen beroende på en bristande provtagningsstrategi. Inte heller påträffades något arkeobotaniskt material i proverna. I samtliga prover förekom dock träkol. 14C-analyser av tre prover från odlingsytan gav resultatet 1290 - 1430 AD (cal. 2 σ), medan en analys av ett prov insamlat utanför odlingsytan fick resultatet 1510 - 1670 AD (cal. 2 σ). Dateringarna från odlingsytan tyder på ett återutnyttjande av ytan under medeltid och kan sannolikt knytas till en högmedeltida gårdslämning som 2012 undersöktes på den angränsande fastigheten i söder och där ytterligare odlingslämningar med spår av röjningsbränning har konstaterats från samma tid (se Runer & Grönwall 2014).
Rapport 2017:7
Vägombyggnad i Boo. Arkeologisk undersökning (schaktövervakning) inom och intill gravfältet RAÄ Boo 16:1. fh Bo 1:608, 1:47 m fl, Nacka kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:7
Arkeologistik har i enlighet med ett beslut av Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk undersökning i form av en schaktövervakning inom fornlämningsområdet till gravfältet RAÄ Boo 16:1 i samband med en ombyggnad av Kaptensvägen i Nacka. Undersökningen, som genomfördes i två etapper mellan den 28 december 2016 och den 27 januari 2017, bekostades av Nacka kommun.
Kaptensvägen, som dels löper längs med gravfältets västra sida, dels igenom gravfältets norra delar, anlades i början av 1910-talet i samband med att Boo gårds ägor styckades av för villa- och fritidshusbebyggelse. Vid den pågående ombyggnaden grävdes den gamla vägkroppen bort i sin helhet samtidigt som vägområdet breddades och försågs med dräneringskanaler. I samband med arbetet förlades även nya VA-ledningar inom vägområdet. Totalt övervakades en ca 107 meter lång och 5 - 6 meter bred vägsträcka. I den äldre vägfyllningen inom gravfältets norra delar påträffades en överliggare till en vridkvarn som troligen kan dateras till yngre järnålder - tidig medeltid. Markslaget under vägen i denna del utgjordes av berg med morän i svackorna. Under vägsträckningen väster om gravfältet fanns ett delvis bevarat odlingslager vilket innehöll enstaka tegelfragment, järnföremål och kritpipsfragment samt skärvor av yngre rödgods, flintgods och porslin. Utöver ett par täckdiken och ett stenskott stolphål till en äldre ledningsstolpe med bevarad stolprot i anslutning till Kaptensvägens vägskäl, framkom inga ytterligare anläggningar eller fynd.
Rapport 2017:8
En stensättning i Glömsta. Arkeologisk undersökning, RAÄ Huddinge 120:1, fh Ättehagen 30, Huddinge kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:8
Arkeologistik har i enlighet med ett beslut av Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk undersökning av fornlämningen RAÄ Huddinge 120:1 i Glömsta i Huddinge kommun. Orsaken till undersökningen var att fornlämningen, som utgjordes av en ensamliggande stensättning i krönläge, berördes av en planerad byggnation. Undersökningen genomfördes i slutet av april 2016 och bekostades av fastighetsägaren.
Undersökningen inleddes med att stensättningen, som nyligen till stor del hade täckts av planeringsmassor av jord, sten och tegel, schaktades fram och avgränsades med hjälp av grävmaskin. Därefter torvades lämningen av och rensades med fyllhacka och skärslev. Stensättningen visade sig vara närmast kvadratisk med ca 6,5 meter långa sidor och 0,2 - 0,4 meter hög. Stensättningen hade anlagts på ett parti med mo, men anslöt till berg i dagen i norr och sydöst. Stensättningen utgjordes av en ofylld stenpackning av huvudsakligen 0,15 - 0,4 meter stora stenar i upp till två skikt. Stenpackningen var i östra delen ställvis gropig där stenmaterial tidigare hade avlägsnats och i den västra delen fanns en nedgrävd sentida sopgrop som hade eldats på platsen. Över stensättningen hade mängder av krossad vit åderkvarts strötts ut - totalt ca 42 kg. Kvartsen låg på stenpackningen, mellan stenarna och längs med sidorna till stenar som delvis hade sjunkit ned i undergrunden. Enstaka kvartsbitar låg också på berget norr om stensättningen. Ingen gravgömma eller andra fynd påträffades. Gravlika anläggningar utan bengömma har ofta tolkats som barngravar eller som kenotafer, dvs. gravmonument uppförda över personer vars kvarlevor har gått förlorade eller som har begravts på annan plats. Här antas istället stensättningen ha haft en annan funktion; att den har utgjort ett harg, eller ett altare, avsett för kommunikation med förfäder, andliga väsen och/eller högre makter. Utifrån dateringar av några närliggande undersökta gravar vid Vistaberg som också innehöll stora mängder krossad kvarts, kan anläggningen med viss osäkerhet dateras till yngre romersk järnålder.
Rapport 2017:9
Ett skadat gravfält nära Hågelby. Skadedokumentation inom RAÄ Botkyrka 104:1, fastigheten Lindhov 15:24, Botkyrka kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:9
Arkeologistik AB har, på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholms län, genomfört en skadedokumentation på gravfält RAÄ Botkyrka 104:1 under en dag i mars 2017. Total 27 nygrävda gropar kunde ses inom gravfältets yta varav majoriteten bedöms vara grävda med spade. Den uppgrävda jorden var avlägsnad (saknades på platsen) vilket kanske kan ge en fingervisning om syftet med groparna - att spada upp specifika växter med bevarat rotsystem i jordklumpar att ta med från platsen. Men man kan dock inte utesluta andra anledningar till varför man grävt groparna (t.ex. med anledning av avsökning med metalldetektor). Gravfältet var inhägnat varför vildsvin inte bedöms ha kunnat gräva/böka upp groparna.
Rapport 2017:10
Boplatslämningar från bronsåldern vid Nykvarn. Arkeologisk undersökning av RAÄ Turinge 462:1 och 624 inom fast. Kungsbro 1:1, Turinge socken, Nykvarns kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:10
Arkeologistik AB har under maj 2016 genomfört en arkeologisk undersökning av en del av boplats Turinge 624. Uppmätningar av en nypåträffad skeppsristning inom RAÄ Turinge 462:1 genomfördes av Botark på uppdrag av Arkeologistik. Uppdragsgivare var OK-Q8 AB.
Ett antal provrutor grävdes för hand i två på varandra liggande kulturlager. Dessa lager kunde avgränsas åt alla håll förutom mot norr. Lagren var tillsammans som tjockast ca 0,5-0,6 meter och innehöll stora mängder förhistorisk keramik, brända och obrända ben, en stenyxa, bränd lera/lerklining, enstaka kvartsfynd samt en knacksten. Majoriteten av fyndmaterialet fanns i det undre lagret. I detta undre lager påträffades åtta anläggningar: härdar/härdgropar, en brunn samt en stor nedgrävning i anslutning till brunnen. Utifrån avsaknaden av stolphål efter en förhistorisk bebyggelse bedöms fyndmaterialet, anläggningar och kulturlager representera utkanten av en boplats, med ett härdområde och brunn. Fyndens karaktär och 14C-analysernas resultat indikerar att denna del av boplatsen varit i bruk under den yngsta bronsåldern. Makrofossilanalysens resultat kan möjligen visa att det övre lagret utgjort ett odlingslager. Det lagrets fynd kan då ha blivit upplöjt från underliggande lager. Man kan dock även tolka makrofossilanalysens resultat som att odling kan ha skett i närområdet och det övre lagret utgör spår efter andra slags aktiviteter.
Rapport 2017:11
Kvarnsjömossen. Arkeologisk utredning, etapp 2, inom fastigheten Riksten 8:1, Botkyrka socken och kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:11
Arkeologistik AB har under april 2017 genomfört en arkeologisk utredning inför torvbrytning i Kvarnsjöns mosse, Botkyrka kommun, enligt Länsstyrelsens beslut (Lst dnr 43112-9149-2017). Enligt beslutet skulle två ytor i anslutning till mesolitiska boplatser belägna nära mossens norra och södra strand kontrolleras. Inget av antikvariskt intresse kunde påvisas.
Rapport 2017:12
Snickaren 3. Arkeologisk utredning, etapp 2, inom fastigheten Snickaren 3, Sollentuna socken och kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:12
Arkeologistik AB har under april 2017 genomfört en arkeologisk utredning inom fastigheten Snickaren 3, Sollentuna kommun, enligt Länsstyrelsens beslut (Lst dnr 43111-42253-2016). Enligt beslutet skulle det fastställas om RAÄ Sollentuna 334:1 fortsatte inom berörd fastighet. Inget av antikvariskt intresse kunde påvisas.
Rapport 2017:13
Gravfält, boplats och ett härdgropssystem vid Hallunda gård. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av RAÄ Botkyrka 70:3-4, 73:1, 74:1, 75:1 och 439:1 samt av objekt 3 och KM 9 inom fastigheten Hallunda 4:20, Botkyrka kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:13
Arkeologistik har enligt ett beslut från Länsstyrelsen genomfört en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte vid Hallunda gård i Botkyrka inför planerad nybyggnation i anslutning till gården. Förundersökningen genomfördes under slutet av mars 2017 och berörde sju fornlämningar varav en skärvstenshög (RAÄ Botkyrka 70:3), delar av Hallunda by-/gårdstomt (Botkyrka 73:1), två gravfält (Botkyrka 74:1 och 75:1), en hällristningslokal (Botkyrka 439:1) och två områden med sentida bebyggelselämningar (objekt 3 och objekt KM 9, se Andersson 2016).
Vid förundersökningarna framkom tre tidigare okända fornlämningar i anslutning till två av de registrerade lämningarna, medan en annan av lämningarna har omtolkats och inte längre bedöms utgöra en fornlämning. De tidigare okända fornlämningarna utgörs dels av ett härdgropssystem (objekt FU3) som framkom strax öster om skärvstenshögen Botkyrka 70:3 och det stora Hallundaröset Botkyrka 70:1, dels av en boplats (objekt FU1) och en hägnad (objekt FU2) i form av bottenvarvet till en skalmur som framkom intill bytomtens västra respektive södra kanter.
Bytomtens begränsning kunde dock inte fastställas inom ramen för förundersökningen då den berörda delen visades vara täckt av upp till 2 meter tjocka fyllnadsmassor som har lagts på området under 1970-talet. Boplatsens begränsning åt norr, utanför de påförda massornas begränsning har klargjorts, medan boplatsens utbredning i andra riktningar är oklar. Sannolikt har dock boplatsen en viss vidare utbredning åt väster, utanför fastigheten Hallunda 4:20. Vid avgränsningen av gravfältet Botkyrka 74:1 grävdes sökschakt längs gravfältets östra sida där det var möjligt utifrån befintliga ledningsdragningar. Gravfältsgränsen har därefter korrigerats något utifrån synliga gravar. Vid avgränsningen av gravfältets Botkyrka 75 grävdes sökschakt sydväst och nordväst om gravfältets begränsning enligt FMIS samt längs med gravfältets norra sida. I norr grävdes sökschakt även inom gravfältets begränsning enligt FMIS utifrån synliga säkra gravar. Tre osäkra gravar provgrävdes. Utifrån förundersökningens resultaten och en plan över gravfältet som upprättades 1936 föreslås en ny begränsning av gravfältets nordvästra delar. En tidigare karterad stenkrets (nr 1 på gravfältkartan) bildar tillsammans med två intilliggande nypåträffade stensättningar, en från gravfältet friliggande gravgrupp norr om gravfältet (objekt FU4.1-3). Vid avgränsningen av husgrunden objekt 3 framkom en ca 6 meter lång (VNV-OSO) stenhägnad som anslöt till grundens sydöstra hörn samt en sopgrop strax intill husgrundens östra sida. I övrigt framkom inga anläggningar. Sentida fyndmaterial, främst i form av taktegel förekommer också i direkt anslutning till husgrunden, men inte inom området i övrigt. Vid avgränsningen av de förmodade bebyggelselämningar som framkom strax sydöst om Hallunda bytomt i samband med utredningen under hösten 2016 (objekt KM 9, se Andersson 2016), påträffades inga ytterligare lämningar utöver ett par nedgrävningar med oklar funktion. Inte heller kunde några kulturlager beläggas i området. De begränsade lämningarna tolkas efter förundersökningen istället utgöra spår efter en omfattande trädgårdsanläggning som anlades under 1800-talet. Lämningarna bedöms därför utgöra en övrig kulturhistorisk lämning.
Rapport 2017:14
Västerhaninge 477:1. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av boplats Västerhaninge 477:1 inom fastigheten Årsta 1:4, Västerhaninge socken, Haninge kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:14
Arkeologistik AB har under april genomfört en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av boplatsen RAÄ Västerhaninge 477:1 i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen (Lst dnr 43112-47716-2016). Orsaken till förundersökningen var att Trafikverket planerar att anlägga en gc-väg längs boplatsens östra sida. Inget av antikvariskt intresse kunde påvisas inom den berörda delen.
Rapport 2017:15
Schaktkontroll norr om Skebobruk. Arkeologisk kontroll inom RAÄ Ununge 133:1, fastigheten Skebo 1:21, Norrtälje kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:15
Arkeologistik AB har i enlighet med ett beslut av Länsstyrelsen genomfört en arkeologisk schaktkontroll i samband med anläggandet av avlopp och infiltration inom RAÄ Ununge 133:1, Norrtälje kommun. Fornlämningen utgörs av ett område med industrilämningar från bl.a. kvarnverksamhet, ett tegelbruk och ett valsverk som har avlöst varandra på platsen.
Vid schaktkontrollen, som utfördes den 5 maj 2017, övervakades en drygt 50 meter lång schaktsträcka inom fornlämningens sydöstra och östra delar. Längs hela schaktets längd förekom rikligt med tegelkross i fyllningen och i schaktets södra ände, i anslutning till bebyggelse på grannfastigheten i söder, även enstaka skärvor yngre rödgods, flintgods och porslin samt obrända djurben. Vid schaktningen grävdes en sentida banvall till ett stickspår från Skebobruks gamla järnväg igenom. I schaktet framkom dels södra kanten av en större nedgrävning, möjligen till en tegelugn, dels en nedgrävning fylld med tegelfragment och delar av tegelföremål. Ingen av anläggningarna undersöktes vidare. Den eventuella tegelugnen berördes inte ytterligare av det planerade arbetet.
Rapport 2017:16
Boplats och gårdstomt i Kungsberga. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av RAÄ Färentuna 82 och RAÄ Färentuna 83, fastigheten Kungsberga 1:34, Färentuna socken, Ekerö kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:16
Arkeologistik har i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen genomfört en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av två fornlämningar i Kungsberga på Färingsö i Ekerö kommun. Orsaken var ett pågående detaljplanearbete. Förundersökningen, som genomfördes under april 2017, berörde dels en by-/gårdstomt (RAÄ Färentuna 82), dels en förhistorisk boplats (RAÄ Färentuna 83) som hade påträffats i samband med en arkeologisk utredning under hösten 2016.
RAÄ Färentuna 82 utgör tomten till en av Kungsberga bys ursprungligen tolv gårdar enligt en karta från 1758. I öster och väster utgör berghällar naturliga begränsningar av tomten. I norr begränsas tomten av en hög vägbank till Kungsbergavägen med intilliggande gcväg. De sammanvägda resultaten från utredningens och förundersökningens sökschakt visar att det inom hela den yta som rymmer den kartografiskt belagda tomten förekommer grävda anläggningar i form av stolphål och sopgropar m.m., medan bevarade kulturlager och husgrunder i form av stensyllar tycks saknas. I gårdstomtens södra del/kant framkom dock både vid utredningen och förundersökningen omfattande omrörda lager med rikligt med stenar och tegel samt trärester och sentida fyndmaterial i form av keramik, plan- och buteljglas och obrända djurben, vilka möjligen kan utgöra raseringsmassor från gårdsbebyggelsen. Gårdsläget var övergivet då Kungsberga kartlades inför laga skifte 1851 (Andersson 2016:10). Möjligen har tomten röjts av i samband med att en trädgårdsanläggning anlades på platsen under 1800-talets andra hälft.
De kända delarna av boplatsen RAÄ Färentuna 83, som är belägen i åkermarken söder om Kungsberga, utgjordes av ett par anläggningar och kulturlager med förhistoriska fynd som framkom i två schakt vid utredningen 2016. Vid förundersökningen visades kulturlagret ha en omfattande utbredning. Lagret kunde avgränsas mot norr, väster och söder, men har en vidare utbredning åt öster utanför planområdet. Vid förundersökningen grävdes schakten, med ett undantag (S8), endast ned till lagrets ytskikt under ploglagret. Vid rensning och provgrävning i kulturlagret med skärslev framkom brända och obrända ben, bränd lera och skärvig och skörbränd sten. I schakt S8 grävdes kulturlagret igenom då det vid provgrävning av lagret framkom indikationer på att kulturlagret överlagrade ett djupare liggande och mörkare kulturlager. Det underliggande lagret var av samma karaktär som det övre. Vid rensning på lagret påträffades även enstaka små keramikfragment av förhistorisk typ. Kulturlagren var i denna del tillsammans ca 0,45 meter tjocka. Det övre ljusare kulturlagret, som sannolikt har en större utbredning, tycks i allmänhet vara ca 0,05 - 0,25 m tjockt och täcker en ca 8 900 m2 stor yta inom planområdet.
Rapport 2017:17
Södertörnsleden. Arkeologisk utredning i form av kontroll inför borrning inom RAÄ Huddinge 248:1, 349:1, Österhaninge 238:1 och Österhaninge 239:1 i Huddinge och Haninge kommuner, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:17
På grund av att Trafikverkets planerade provborrningar inom och i anslutning till flera fornlämningar på Södertörn beslutade Länsstyrelsen att en arkeologisk kontroll/översikt var nödvändig. Arkeologistik AB har därför under 2016 på plats anvisat körvägar inom fornlämningarna Huddinge 248:1, Huddinge 349:1, Österhaninge 238:1 och Österhaninge 239:1. En efterkontroll genomfördes under april 2017. Inga skador kunde ses på lämningar eller natur.
Rapport 2017:18
Hovgården. Arkeologisk undersökning i form av schaktkontroll i anslutning till RAÄ Adelsö 139:1 inom fastigheten Hovgården 1:2, Adelsö socken, Ekerö kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:18
Arkeologistik AB har under juni genomfört en arkeologisk undersökning i form av schaktkontroll i anslutning till RAÄ Adelsö 139:1 i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen (Lst dnr 43111-45489-2016). Orsaken till undersökningen var att Skanova planerar att ansluta fiber till en fastighet söder om Adelsö kyrka. Inget av antikvariskt intresse kunde påvisas inom den berörda delen.
Rapport 2017:19
Ett gravfält vid Måby. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte, RAÄ Husby-Ärlinghundra 114:1, fh Måby 1:10, Sigtuna kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:19
I enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen har Arkeologistik AB genomfört en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av en del av gravfältet RAÄ HusbyÄrlinghundra 114:1 i Sigtuna kommun. Förundersökningen, som utfördes i april 2017 och som berörde gravfältets södra och sydvästra delar, föranleddes av ett detaljplanarbete för ett nytt verksamhetsområde vid Måby trafikplats.
Förundersökningsområdet utgjordes huvudsakligen av en parkeringsyta som delvis överlagrade gravfältets södra del. Om gravar hade täcks över och/eller schaktats bort vid anläggandet av parkeringsplatsens var oklart. Parkeringsytan framstod innan förundersökningen som en upp till 1,5 meter hög terrasserad yta av grus och sten som hade anlagts i en svag sydsluttning på tidigare åkermark. Utifrån resultatet av en tidigare genomförd utredning (Johansson 1990) tycktes åtminstone en grav ha överlagrats/förstörts av parkeringsytan. Vid förundersökningen visades parkeringsytan ha anlagts på en i åkermarken utskjutande moränrygg och att tjockare fyllnadsmassor endast fanns längs höjdryggens sluttningar i söder och öster. Utöver avverkning hade inga ingrepp gjorts i gravfältet då parkeringsplatsen ordningsställdes utan fyllnadsmassorna hade lagts ut direkt på den ursprungliga markytan. Vid schaktningen framkom fyra stensättningar inklusive den stensättning som hade påträffats redan vid utredningen. Stensättningarna var huvudsakligen belägna på moränryggens krön, inom den västra delen av förundersökningsområdet och inom den i FMIS markerade gravfältsgränsen. I två schakt strax sydväst om den markerade gravfältsgränsen och i anslutning till höjdryggens södra ände framkom dock även en stensträng. Stensträngen kan möjligen utgöra en gravhägnad. En stensträng som har tolkats som en gravhägnad (RAÄ Husby-Ärlinghundra 233, se Wikström 2007, jfr även Johansson 1990:2) har tidigare påträffats längs det intilliggande gravfältets RAÄ Husby-Ärlinghundra 113:1 västra sida. De två gravfälten utgör delar av ett ursprungligen sammanhängande gravfält, men som delades i samband med att den nya häradsvägen byggdes över gravfältet någon gång mellan 1690 och 1760.
Rapport 2017:20
En förmodad skärvstenshög i Spånga. Arkeologisk undersökning, RAÄ Spånga 234:1, fastigheten Viktoria 10, Stockholms stad, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:20
Arkeologistik AB har i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk undersökning av en registrerad skärvstenshög på en villatomt i Bromsten i Stockholm (RAÄ Spånga 234:1). Undersökningen föranleddes av ett planerat dräneringsarbete. Länsstyrelsen bedömde att den berörda fornlämningen inte var av sådan betydelse att den utgjorde ett hinder för arbetet och gav därför fastighetsägaren tillstånd att ta bort fornlämningen med villkor om att borttagandet skulle föregås av en arkeologisk undersökning.
Arkeologistik påbörjade undersökningen den 22 maj 2017 och kunde ganska snart konstatera att lämningen inte utgjordes av en skärvstenshög utan att högen istället till stora delar bestod av blandade massor av morän, lera och stenar med inslag av sentida fyndmaterial. Längs högens fot framkom dock ett par vällagda stenrader, vilka skulle kunna utgöra delar av en överlagrad stensättning varför en grävmaskin kallades in för att gräva bort dumpmassorna. Vid schaktningen kunde det dock konstateras de sentida massorna också sträckte sig in under stenraderna varför dessa tolkas som sentida rabattkanter.
Rapport 2017:21
Schaktövervakning vid Norsborgs herrgård. Arkeologisk undersökning (schaktövervakning) i anslutning till RAÄ Botkyrka 8:1, fastigheten Norsborg 5:1, Botkyrka kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:21
Arkeologistik har enligt ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en undersökning i form av en schaktkontroll i anslutning till gravfältet RAÄ Botkyrka 8:1 vid Norsborg herrgård i samband med en av Vattenfall Eldistribution AB planerad ledningsdragning. Arbetet genomfördes den 12 juni 2017.
Totalt övervakades en ca 137 meter lång sträcka längs med gravfältets sydöstra och östra sidor. Arbetet berörde dels trädgården till herrgården, dels åkermark. Inget av antikvariskt intresse framkom vid undersökningen. Beslutet omfattade även en undersökning inom Hundhamra gamla bytomt (RAÄ Botkyrka 395:1), men detta arbete visade sig ha genomförts redan i mars 2017. Enligt vattenfalls underleverantör hade de inte fått någon information om att undersökningen även omfattade denna del. Området efterbesiktades, men utöver några små jordhögar i anslutning till ett nytt kabelskåp syntes inga spår efter arbetet.
Rapport 2017:22
Sundbyberg 60. Arkeologisk utredning etapp 2, RAÄ Sundbyberg 60, fastigheten Sundbyberg 2:30, Sundbybergs kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:22
Arkeologistik AB har i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk utredning etapp 2 av RAÄ Sundbyberg 60. Utredningen föranleddes av att området detaljplaneras. Vid en tidigare utredning etapp 1 påträffades en förhöjning som då bedömdes vara en stensättning, men Länsstyrelsen har nu gjort bedömningen att dess status behövde fastställas. Arkeologistik genomförde utredningen den 2 juni 2017 och kunde ganska snart konstatera att lämningen inte utgjorde en fornlämning. Den bedömdes istället utgöra en naturlig moränrygg.
Rapport 2017:23
Ormsta. Arkeologisk utredning inför detaljplan, fastigheten Ormsta 1:48, Vallentuna socken och kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:23
Arkeologistik AB har i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk utredning etapp 1 och 2 inom fastigheten Ormsta 1:48 i Vallentuna kommun. Utredningen föranleddes av att området detaljplaneras. Arkeologistik genomförde utredningen under en dag i juni 2017 och kunde vid inventeringen konstatera att området ej innehöll något av antikvariskt intresse, varför etapp 2 ej genomfördes.
Rapport 2017:24
Ett par skadade gravar i Viby. Dokumentation av skador inom gravfältets RAÄ Sollentuna 116:1 norra del, fastigheten Vinreceptet 16, Sollentuna kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:24
Arkeologistik AB har på uppdrag av Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en skadedokumentation inom en del av gravfältet RAÄ Sollentuna 116:1. Skadedokumentationen, som berörde gravfältets norra del inom fastigheten Vinreceptet 16, genomfördes den 22 mars 2017.
Inom fastigheten finns två tidigare registrerade stensättningar (A1 och A2) som nu delvis har skadats i samband med markplaneringar i samband med en nybyggnation. De berörda stensättningarna har tidigare karterats av Arkeologistik i samband med en förundersökning 2013 inför en planerad avstyckning av fastigheten Vinreceptet 13 (Wertwein & Andersson 2013) varför de skador som nu hade åsamkats fornlämningarna tydligt kunde klargöras vid en jämförelse mot de tidigare inmätningarna av anläggningarna. Jämförelsen visar att en del av stensättningens A1 norra del har schaktats bort. Dessutom har två gropar för planerade staketplintar grävts ned i anläggningens västra del. Stensättningen A2 har inte skadats av arbetet, men maskinschaktning har genomförts ända fram till stensättningens kantkedja i norr där även grus delvis hade påförts kantkedjan. På ett ställe har skopkanten nått in mellan två stenar i kantkedjan. Därutöver har kantkedjan i anläggningens västra del delvis överlagrats av ett matjordslager för ett planerat trädgårdsland/köksträdgård.
Rapport 2017:25
En stensättning från yngre järnålder i Helenelund. Arkeologisk undersökning, RAÄ Sollentuna 48:1, fastigheten Haken 15, Sollentuna kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:25
Arkeologistik har i enlighet med ett beslut av Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk undersökning av fornlämningen RAÄ Sollentuna 48:1 i Helenelund i Sollentuna kommun. Orsaken till undersökningen var att fornlämningen, som utgjordes av en stensättning, berördes av en planerad avstyckning. Undersökningen genomfördes i slutet av oktober och början av november 2016 och bekostades av fastighetsägarna.
Anläggningen var belägen i en svag nordsluttning på en villatomt. Anläggningen hade till stora delar överlagrats av jordmassor för en gräsmatta. Anläggningens nordöstra del låg ännu synlig, men brukades som rabatt. Efter det att de påförda massorna hade avlägsnats och anläggningen rensats, framträdde en rund stensättning med kantkedja, ca 9,5 meter i diameter och upp till 0,5 meter hög. I anläggningens yta fanns flera störningar, varav två sopgropar med blandade sopor från 1900-tal. På ett par andra ställen hade stenmaterial avlägsnats. Den största av sopgroparna var placerad centralt i anläggningen och var ca 2,9 x 2,5 meter stor och 0,35 meter djup. Utöver hushållsavfall innehöll sopgropen också stora mängder tråddragen spik. Soporna hade eldats på platsen. Då de sentida störningarna hade tömts på sitt innehåll och anläggningens stenpackning lyfts bort framkom en rektangulär nedgrävning, ca 3 x 2 meter (NV-SO) stor och 0,35 meter djup, i anläggningens centrala del. Fyllningen i gropen utgjordes av en tät stenpackning och mo. Gropens botten utgjordes av stenig morän. I nedgrävningens sydöstra del framkom ett krossat keramikkärl, men i övrigt påträffades inga fynd. Keramiken utgörs av s.k. AIV-gods, ett inhemsk odrejat gods som dateras till vikingatid och tidig medeltid. Nedgrävning har sannolikt rymt en obränd kropp, men några benrester fanns inte bevarade. Så kallade skelettgravar, dvs. där den döde inte har kremerats som brukligt var under större delen av järnåldern, blir utifrån kristna influenser allt vanligare under vikingatiden, men slår igenom på allvar först under 1000-talet. Den avlidne har i enlighet med kristen sed troligen blivit begravd med huvudet åt nordväst. Det påträffade keramikkärlet tolkas som en gravgåva, möjligen innehållande mat eller dryck, som har placerats i gravens fotända.
Rapport 2017:26
Gladö Kvarn. Arkeologisk utredning inför vägbreddning i Gladö Kvarn, Huddinge socken och kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:26
Arkeologistik AB har under juni och juli genomfört en arkeologisk utredning i Gladö Kvarn samt fastställt status på fyndplats Huddinge 325:1 i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen (Lst dnr 431-15395-2017). Orsaken till utredningen var att Huddinge kommun planerar att bredda vägarna i området. Vid utredningens etapp 1 kunde fem objekt pekas ut. Dessa utgjordes av tre boplatslägen (obj 1, 3 och 5), ett gränsmärke (obj 2) samt ett läge för bebyggelse (objekt 4).
Obj 1 - visade sig ligga utanför utredningsområdet varför ingen utredning etapp 2 genomfördes.
Obj 2 - bedömdes vara en övrig kulturhistorisk lämning.
Obj 3 - vid etapp 2 gjordes bedömningen att objektet utgörs av en mesolitisk boplats (fornlämning), där Huddinge 325:1 är den västra delen av densamma.
Obj 4 - på ett impediment norr och söder om dagens bilväg finns flera bebyggelselämningar samt en vägbank som med hjälp av skriftliga källor bedöms vara en fornlämning. Ungefär 40 m öster om detta komplex finns en grund efter en modernare huvudbyggnad, obj 4a, som bedöms vara en övrig kulturhistorisk lämning.
Obj 5 - fynd av slagen kvarts gör att objektet bedöms vara en boplats/fornlämning.
Rapport 2017:27
Avgränsning av en boplats vid Hallunda gård. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av del av boplats RAÄ Botkyrka 803, fastigheten Hallunda 4:34, Botkyrka kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:27
Arkeologistik har enligt ett beslut från Länsstyrelsen genomfört en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av en boplats vid Hallunda gård i Botkyrka inför planerad nybyggnation. Boplatsen, som har fått RAÄ-nr Botkyrka 803 i FMIS, påträffades våren 2017 i samband med en tidigare förundersökning inom en angränsande fastighet (se Andersson 2017, objekt FU1). Förundersökningen genomfördes under två dagar i mitten av juli. Botkyrka kommun svarade för förundersökningskostnaderna.
Förundersökningsområdet utgjordes av tidigare åkermark till Hallunda gård, men som nu utgör ett grönområde/parkmark mellan gården och den småhusbebyggelse som uppfördes väster om gården under 1970-talet. Förundersökningen visade att boplatsens nordvästra del sannolikt har sträckt sig in på den aktuella fastigheten, men att inga kulturlager finns bevarade inom denna. Vid förundersökningen framkom endast ett stolphål samt enstaka skärviga och skörbrända stenar i några intilliggande schakt. Boplatsindikationerna upphörde då undergrunden övergick från mo eller silt till styv lera mot väster och söder.
Rapport 2017:28
Kaxberg. Arkeologisk undersökning i avgränsande syfte av RAÄ Södertälje 149:1-2, 182, 183, 184 och 185, Södertälje socken och kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:28
Arkeologistik AB har under fyra dagar i augusti genomfört en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte i Kaxberg, Södertälje i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen (Lst dnr 43112-25578-2017). Berörda lämningar var RAÄ Södertälje 149:1-2 och 182-185. Orsaken till förundersökningen var att Södertälje kommun avser att bebygga området.
Skålgropsförekomsterna Södertälje 149:1-2 skulle avgränsas mot söder. De visade sig vara felinprickade i FMIS och har nu mätts in på nytt med RTK-gps. Det nya läget för lämningarna är längre mot NV. Inga nya ristningar kunde påvisas mot söder. Området norr om stensättning Södertälje 182 skulle kontrolleras om ytterligare anläggningar kunde finnas där. Vid inventeringen visade sig ytan utgöras av storblockig sluttande terräng varför bedömningen gjordes att inga lämningar finns mot norr. Bebyggelseläget Södertälje 183 (torpet Kaxberg) skulle avgränsas mot söder. Efter schaktning kunde den i FMIS redovisade gränsen bedömas stämma bra och ingen justering av gränsen har gjorts. Bebyggelseläget Södertälje 184 (torpet Sandstugan) skulle avgränsas mot norr. Vid en översiktlig inventering kunde det noteras att den redan kända husgrunden låg NV om/utanför den i FMIS redovisade fornlämningsgränsen. Även ytterligare en husgrund och två källargrunder kunde identifieras. De grävda schakten norr om de synliga lämningarna indikerade att ytan där delvis blivit avschaktad. Utifrån de nya lämningarna och de tomma schakten har en ny fornlämningsbegränsning gjorts. Bebyggelseläget Södertälje 185 (torpet Grindtugan) skulle avgränsas mot norr. Vid en översiktlig inventering kunde en stenskodd terrass ses. Norr om denna fanns storblockig terräng. Schakt grävdes omedelbart intill terrassen i öster och i nordost. Det närmaste schaktet kunde påvisa ett lager med småsten och 1800-/1900-talssopor. Möjligen kan lagret med stenar vara en ramp/väg upp till terrassen. Övriga schakt indikerade att ytan i öster och nordost var urschaktad. Utifrån grävda schakt, lämningar och urschaktade ytor har en ny begränsning gjorts. Ny fornlämning: vid inventeringen vid torpet Kaxberg kunde en tidigare okänd stensträng ses (delvis belägen inom Södertälje 183 men även öster därom). Lämningen var uppdelad i två segment och ca 27 + 60 meter lång.
Rapport 2017:29
En stensträng i Ekhagen. Arkeologisk undersökning RAÄ Fresta 203:1, fastigheten Ekhagen 1:24, Upplands Väsby kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:29
Arkeologistik har i enlighet med ett beslut av Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk undersökning av fornlämning RAÄ Fresta 203:1 i Ekhagen i Upplands Väsby kommun. Orsaken till undersökningen var att fornlämningen, som utgjordes av en stensträng, berördes av en nybyggnation. Undersökningen genomfördes i juli 2017 och bekostades av fastighetsägaren.
Stensträngen var belägen i en svag västsluttning och längs med foten av en höjdrygg som idag till stora delar utgörs av villatomter. Stensträngen berördes av en planerad infartsväg till en nybildad fastighet och som skulle komma att skära rakt igenom lämningen. Länsstyrelsen beslutade därför att den berörda delen av stensträngen skulle dokumenteras och tas bort genom en arkeologisk undersökning. I samband med fältstarten uppmärksammades dock att stensträngen var felmarkerad i FMIS och att stensträngen i sin helhet var belägen inom den berörda fastigheten. I samråd med Länsstyrelsen via telefon beslutades att en representativ del av stensträngen skulle dokumenteras och att lämningen därefter skulle anses som undersökt och borttagen. Stensträngen visades bestå av två delar, ca 7 respektive 5 meter långa, vilka åtskiljdes av en ca 1 meter bred öppning som sannolikt är ursprunglig. Stensträngarna var en- till tvåradiga, ca 1 - 1,7 meter breda och 0,2 - 0,4 meter höga och anlagda av 0,5 - 1,2 meter stora stenar. Stensträngen var i det undersökta partiet tvåradig, ca 1,5 - 1,7 meter bred och anlagd av 0,5 - 0,9 meter stora stenar i ett skikt. Stenarna hade anlagts direkt på undergrunden av stenig mo. Inga fynd eller lager påträffades.
Rapport 2017:30
Rådmansö - Brevik. Arkeologisk utredning etapp 2 längs E18, inom fastigheten Rådmansö-Brevik 1:2 och 1:7, Rådmansö socken, Norrtälje kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:30
Arkeologistik AB har i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk utredning etapp 2 inom fastigheten Rådmansö-Brevik 1:2 och 1:7 i Norrtälje kommun. Utredningen föranleddes av att två större stenansamlingar (obj 1-2) pekats ut som möjliga fornlämningar i samband med en ombyggnation av E18. Arkeologistik genomförde utredningen under en dag i september 2017.
I samband med fältarbetet kunde ytterligare lämningar ses i anslutning till berörda objekt: en stenansamling och en mindre sträcka av en bruksväg. Utifrån resultatet av en analys av historiska kartor, maskinschaktning, objektens uppbyggnad/karaktär och förekomsten av uteslutande sentida fynd görs bedömningen att objekten inte utgör fornlämning. Stenansamlingarna utgör sannolikt istället ihopkastad sten efter röjning och baning av en bruksväg som kan identifieras på den ekonomiska kartan från 1952.
Rapport 2017:31
Rågsved. Arkeologisk utredning inom del av fastigheten Älvsjö 1:1, stadsdelen Rågsved, Stockholms kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:31
Arkeologistik AB har i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk utredning etapp 1 och 2 inom del av fastigheten Älvsjö 1:1 i Stockholms kommun. Utredningen föranleddes av att kommunen detaljplanerar området för bebyggelse. Arkeologistik genomförde utredningen under två dagar i september 2017.
I samband med den arkeologiska utredningens etapp 1 kunde tre objekt iakttas (röjningssten) i anslutning till gammal åkermark. Dessa bedömdes vara övriga kulturhistoriska lämningar. Vid provgropsgrävningen i anslutning till fyndplatserna RAÄ Stockholm 364 (bränd lera och brända ben) och RAÄ Stockholm 367 (miniatyryxa) kunde inget av intresse påvisas. Stockholm 364 har tolkats kunna vara sekundärt placerat i samband med byggandet av de intilliggande hyreshusen. Det utpekade läget för RAÄ Stockholm 367 bedöms kunna vara osäkert. Fynd av denna typ brukar representera en medveten nedlägging eller offerhandling under stenåldern.
Rapport 2017:32
Sånga - Älvnäs. Arkeologisk utredning etapp 1 och marinarkeologisk utredning etapp 1 inför en ny 130 kV markledning mellan Sånga och Älvnäs, Ekerö, Skå och Sånga socknar, Ekerö kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:32
Arkeologistik har under sensommaren 2017 genomfört en arkeologisk utredning etapp 1 inför en ny 130 kV markledning mellan Sånga på Färingsö och Älvnäs på Ekerö i Ekerö kommun.
Utredningsområdet var ca 9 km långt och 20 meter brett, varav ca 1,6 km berörde sjöbotten i Långtarmen, en fjärd mellan Färingsö och Ekerö. I uppdraget ingick därför även en marinarkeologisk utredning etapp 1 av det berörda vattenområdet. Den senare innefattade i enlighet med Länsstyrelsens kravspecifikation dock endast kart- och arkivstudier. Den marinarkeologiska utredningen utfördes av Statens maritima museer på uppdrag av Arkeologistik.
Vid arkivstudierna för den landbaserade utredningen framkom att ledningens sträckning igenom de södra delarna av Färingsö berörde områden som tidigare dels har varit föremål för en arkeologisk förstudie (Brunstedt 1993), dels för en arkeologisk utredning, etapp 1 (Jensen & Kihlstedt 2014). Senare genomfördes även en arkeologisk utredning etapp 2 av några lämningar i anslutning till ledningssträckan (Vinberg 2015). Resultaten från utredningarna har ännu inte registrerats i fornminnesregistret. Vid kartstudierna framkom inget som berörs av ledningsdragningen utöver att en vid den tidigare utredningen påträffad kvarnlämning vid Skogby på Färingsö (objekt 4/KM 4, se bilagor) kunde tidsfästas utifrån en rågångskarta. Kvarnlämningen bedöms som en fornlämning. Vid inventeringen påträffades en osäker husgrund/kvarngrund (objekt 5) i bäckravinen norr om kvarnlämningen, bäckravinen var kraftigt igenvuxen och lämningen var därför svårbesiktad. Lämningens fornlämningsstatus är oklar. Vid bäckfårans mynning framkom ytterligare en husgrund på bäckens västra sida (objekt 6). Husgrunden består av en enkel syllstensrad längs med en berghäll. Möjligen utgör det lämningar efter en hölada i anslutning till Törnbyvikens inre uppgrundade del som under modern tid utgjorde en äng under Skogby. Husgrunden bedöms som en övrig kulturhistorisk lämning. Cirka 600 meter norr om Törnby påträffades ett stensträngssystem (objekt 7 och 8) längs foten av en höjdrygg strax väster om den planerade ledningssträckan. Stensträngssystemet, som utgör en fornlämning, kommer dock troligen inte att beröras av arbetet. I samband med utredningen registrerades även Törnby bytomt utifrån dess utbredning på en karta från 1735 (objekt 9). Bytomten är ännu bebyggd varför den bedöms som ett bevakningsobjekt. På Färingsö påträffades slutligen även två boplatslägen vid Tureholm/ Säby (objekt 1) respektive vid Skogby (objekt 2). Båda lägena hade pekats ut redan vid den tidigare utredningen (KM 18 respektive KM 14), men det förstnämnda läget bedömdes som större än vid den tidigare utredningen. Boplatslägenas fornlämningsstatus är oklara och behöver vidareutredas i fall att de berörs av det planerade ledningsarbetet. På Ekerö löpte ledningssträckan huvudsakligen i befintliga kraftledningsgator med tätt sly och meterhöga ormbunkebestånd. Denna del får därför bedömas som till stora delar oinventerad. På flera platser längs sträckan fanns dock mer eller mindre öppna ytor som tidigare har nyttjats för grustäkt. Området förutsättningar medger att detta kan rymma stenålderslokaler, men inga fynd är kända från området. Inga fynd påträffades heller i rasbranter till de täkter som passerades i samband inventeringen. Området framstår i övrigt som ett utpräglat utmarksområde där endast något enstaka gränsmärke och/eller sentida lägenhetsbebyggelse kan förväntas framkomma under bättre inventeringsförhållanden. Inga kända maritima lämningar finns invid de planerade ledningssträckorna i vattenområdena som har studerats inom den marinarkeologiska delen. Det finns få källor som kan indikera var lämningar finns. Men eftersom områdena inte har inventerats arkeologiskt finns det en möjlighet att påträffa tidigare okända fornlämningar vid sonarkartering och dykningar. Statens maritima museer bedömer att det i Långtarmen finns en viss möjlighet att påträffa fartygslämningar, främst från sen historisk tid. Vid torpen Liljedalen och Kolbotten på Ekerö kan det också finnas lämningar efter bryggor, mindre fartygslämningar och fiskeanläggningar. I Törnbyviken, där den inre delen har växt igen och grundats upp genom landhöjningen, kan det också finnas lämningar efter bryggor, broar och andra strandanknutna lämningar från förhistorisk och historisk tid.
Rapport 2017:33
Stäketfläcken. Arkeologisk utredning etapp 2 inför planarbete, Stäketfläcken, Järfälla kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:33
Arkeologistik har under september 2017 genomfört en arkeologisk utredning etapp 2 inför en planläggning av Stäketfläcken i Järfälla kommun. Inom denna yta ska enligt historiska källor en stadsbildning ha skett under 1600-talet (RAÄ Järfälla 419:1).
En mindre kartstudie genomfördes vilket visade att en stor del av den norra utredningsytan legat under vatten under sen tid. Vid schaktningen kunde inga kulturlager påvisas men två stolphål och ett dike kunde ses. Det ena stolhålet har bedömts höra till en hägnad som kan ses på en historisk karta från 1801. Även diket stämmer väl med en gräns mellan två åkervretar som redovisas på samma karta. Inga spår efter stadsbildningen kunde ses och bedömningen har gjorts att de möjligen kan finnas under en upp till 4 meter hög banvall i ost-nordost som ej ingick i utredningen. En krog finns redovisad inom området på en karta från 1690. Detta läge är enligt kartor bebyggt fram till och med 1950- talet då krogen rivs. Arkeologistik gör bedömningen att läget för byggnaden (inklusive ett skyddsområde) bör klassas som bevakningsobjekt.
Rapport 2017:34
Häverö-Veda. Arkeologisk undersökning i form av schaktövervakning inom RAÄ Häverö 303:1, fastigheten Häverö-Veda 7:1, Häverö socken, Norrtälje kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:34
Arkeologistik AB har i enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk undersökning i form av en schaktkontroll vid RAÄ Häverö 303:1 inom fastigheten Häverö-Veda 7:1 i Norrtälje kommun. Undersökningen föranleddes av en nedläggning av markkabel. Arkeologistik genomförde undersökningen under en dag i oktober 2017. Inget av antikvariskt intresse påträffades.
Rapport 2017:35
En boplats inom Kagghamra tomtområde. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av del av RAÄ Grödinge 741, fastigheten Kagghamra s:1, Botkyrka kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:35
I enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen har Arkeologistik AB genomfört en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av en del av boplatsen RAÄ Grödinge 741 i Botkyrka kommun. Förundersökningen som utfördes i oktober 2017 och som endast berörde boplatsen västra och södra delar, föranleddes av ett detaljplanarbete för bostadsbebyggelse i området. Syftet med förundersökningen var att klargöra om fornlämningen berördes av exploateringen.
Fornlämningen, som är belägen på en höjdplatå i sandig åkermark som når drygt 45 meter över havet, påträffades i samband med en arkeologisk utredning 2014, men dess utbredning var oklar. Gränserna för lämningen sattes vid utredningen utifrån ett par schakt med anläggningar och kulturlager samt förekomst av skärviga och skörbrända stenar i åkermarkens ytskikt (Andersson 2014:11).
Vid förundersökningen grävdes sökschakt med grävmaskin utifrån de tidigare påträffade anläggningarna/lagren. Vid schaktningen framkom ytterligare sex anläggningar och kulturlagerrester i fyra schakt. Anläggningarna utgörs av härdgropar och nedgrävningar av oklar typ. Utöver en liten skärva förhistorisk keramik, som påträffades vid rensning av en nedgrävning (S12, A6), påträffades inga förhistoriska fynd. Boplatsen förefaller vara kraftigt skadad av jordbruket och kulturlager tycks endast finnas bevarade i mindre grad i naturliga svackor dit plogen inte har nått. Förundersökningen anses ha klargjort boplatsens utbredning åt väster, söder och sydöst. Fornlämningen har därmed visats ha en mindre utbredning mot söder–sydöst än vad som tidigare antagits.
Rapport 2017:36
Edeby bytomt. Arkeologisk förundersökning, del av RAÄ Lovö 195, fastigheten Lovö-Edeby 4:1, Ekerö kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:36
I enlighet med ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm har Arkeologistik AB genomfört en arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte av en del av Edeby gamla tomt på Lovö, fornlämning RAÄ Lovö 195, i Ekerö kommun. Syftet med förundersökningen var att avgränsa tomten mot väster inför en planerad utbyggnad av Ekerövägen. Förundersökningen utfördes under ett par dagar i juli 2017. Beställare var Trafikverket.
Enligt äldre kartografiskt material hade den berörda delen av tomten allt sedan 1600-talet huvudsakligen nyttjats som hagmark och för odlingar av skilda slag. Bebyggelse finns inte markerad inom området på några kartor, med undantag för troligen ett växthus på en karta från mitten av 1900-talet.
Arbetsområdet var ca 3 200 m2 stort, varav ca 1 800 m2 berörde fornlämningen. Totalt grävdes elva sökschakt med en total schaktyta om 202 m2 inom eller i direkt anslutning till fornlämningen. Utöver sentida lämningar som kan knytas till trädgårdsverksamheten under 1900-talet, påträffades inga anläggningar eller lager som kan knytas till bytomten. I äldre odlingslager, från tiden då området ännu brukades som åkermark, förekom sparsamt med fragmenterade föremål av keramik (yngre rödgods, flintgods och porslin), plan- och buteljglas, spikar, tegel samt obrända djurben. Fynden bedömdes huvudsakligen härröra från 1800- och 1900-tal.
Rapport 2017:37
Schaktkontroll inom ett gravfält i Bällsta. Arkeologisk kontroll inom RAÄ Vallentuna 221:1, fastigheten Bällsta 2:197, Vallentuna kommun, Stockholms län.
Länk: Rapport 2017:37
Arkeologistik har enligt ett beslut från Länsstyrelsen i Stockholm genomfört en arkeologisk kontroll i samband med ett schaktningsarbete inom fornlämning RAÄ Vallentuna 221:1, ett gravfält i Bällsta i Vallentuna kommun. Bakgrunden till arbetet var att en privatfastighet skulle anslutas till det kommunala VA-systemet. Schaktningen genomfördes den 29 november 2017. Totalt övervakades en ca 30 meter lång schaktsträcka inom gravfältets södra del, mellan det befintliga bostadshuset och Tingvallavägen i söder. Arbetet berörde inga gravar. Inga fynd framkom.